Paraty, Tindade och det underbara hotellet!

Började lördagen med att stiga upp tidigt då vi
planerade avfärd vid 06:00 för att komma fram tidigt så vi skulle hinna åka ut
på en tur med en av båtarna där.

Var ju lagom kul när man vaknade och insåg att väderprognosen
stämde och det regnade utanför fönstret, regnget hade dock blivit till ett lätt
duggregn innan vi kom iväg.

06:20 kom vi iväg alltså lite sena men men vi
skulle hinna ändå. Färden gick mot staden Paraty ca 3.5h nordöst om São José
dos Campos och givetvis ute vid kusten.

Stannade efter någon timme för morgonkaffe på ett
fik utmed vägen. Fick det starkaste kaffe som jag druckit på länge där. Färden
fortsatte sedan på en vad jag tyckte var en krokig väg, men tji fick jag för
vägen hem var ännu värre. Väl ute vid kusten efter någon timme till så
passerade vi staden Caragutatuba där vi tog av norrut mot Paraty. Milen från
Caragatatuba var bland det häftigaste jag upplevt i utsiktsväg. Färden gick i
genom några små byar men öven staden Ubatuba, blev många ständer och mycket
regnskog att titta på på färden.

Väl framme i Paraty så insåg vi att våran GPS inte
fungerade som den skulle så det blev till att ha lite tur för att hitta
hotellet. Efter lite åkande så kommer ett skrik ifrån Sophie "DÄR!!"
då hon tydligen sett en skyllt med hotellets namn på så det var bara att leta
sig vidare och mycket riktigt så låg hotellet på just den gatan. Vi insåg då
att hotellet kanske inte låg i den finaste delen av stan men men vi hade ju
bokat en  fin lägenhet i två våningar, 5
bäddar, Ac och minibar så vi tänkte det här blir nog bra. Vi var lite tidiga
men hoppades kunna checka in ändå, tror klockan var runt 10:30, kommer in i
receptionen och visar upp våra papper ifrån booking.com med bokningen på och
först verkar allt vara ok då hon hittar mitt namn i sina papper men där tar all
bra slut med vårt hotell.

Vi blir först visade till ett trebädds rum, alltså
ett trångt litet rum med tre enkelsängar, sägas ska ju göras att vi var 4st som
ville sova, tre vuxna och en 3 1/2 åring så det skulle ju inte funka. då fick
vi se nästa alternativ som var två stycken ganska sunkiga dubbelrum i varsin
ända av hotellet så inte heller det var ok. Då vi påpekade att det skulle vara
två våningar, på knacklig portugisiska, undrade de om vi ville bo på våning 2?
Nä! Efter det så blev chefen inblandad i det hela. Men inte gick det bättre för
det inte vi försökte hela tiden påpeka att vi ju bokat ett fembädds rum men jag
tror inte att dom fattade det och dom hade bara två sådana rum och de var redan
upptagna. Med chefens hjälp så fick vi först se det lilla trebädds rummet vi
blev visade först men sa tack men nej tack ännu en gång och fick därefter
faktiskt två stycken dubbelrum bredvid varandra som vi fick lov att acceptera,
jag i ett rum och Sophie, Jonas och Oliver i det andra.

Insåg ganska snart att hotellet nog hade målat dit
någon eller några stjärnor extra på skylten för minibaren bestod av ett
avstängt gammalt kylskåp, takfläkten hängde i kablarna, eluttaget hängde i en
sladd ner ifrån ett annat uttag där min Ac var inkopplad och så var mina
lysknappar ovanför sängen helt oskyddade dvs man kunde lika hjärna ha pillat på
någon kabel som att man tryckte på en knapp.

Och just det det fanns mögel i duschen också.

Det enda som var bra när vi kom till Paraty var nog
att vädret hade lättat så inget regn och bara lite mulet med en temp på ca:
21grader.

Vi tog och lämnade hotellet så fort vi kunde och
gav oss ner mot hamnen med bilen vilken inte var helt lätt då farthindren i
Paraty är av modellen högre så avgasröret skrapade emot varje gång vi passerade
över ett gupp, sen ska väl sägas att gatorna inte var omlagda på några hundra
år eller så så dom var rejält ojämna.

Efter mycket om och men så hittade vi en
parkeringsplats nere vid hamnen efter att ha åkt hela Paraty runt för att hitta
en bankomat. Nere vi hamnen så hittade vi båten Bonjour som kunde ta oss på en
tre timmars rundtur till lite olika stränder. Efter nästan en timme så var vi
framme vid den första stranden. Även om 
inte vädret var perfekt så var det skönt så vi var i vattnet alla fyra.
Efter att ha varit på stranden ett tag så skulle vi åka vidare till nästa
strand men vi kom på att vi ville ha lunch istället så vi frågade kaptenen som
inte kunde en stavelse engelska var man kunde äta och då pekade han på stranden
vi nyss varit på eller en liten ö lite längre fram, givetvis så valde vi ön då
den låg på vägen och vi inte ville åka tillbaka till stranden vi redan varit
på. Väl framme vid restaurangen så ankrade vi upp för att sedan bli hämtade med
en annan båt som tog oss in till ön.

Väl på restaurangen så fick vi ett kanonbord precis
vid vattenkanten. Det visade sig att det var en restaurang med enbart fisk,
till Sophies stora glädje då hon inte äter fisk. När vi väl beställt dagens
fisk till Jonas Sophie och mig med en barnportion kyckling till Oliver, det
enda dom hade som inte var fisk, så fick vi vänta i nästan en timme på att
maten skulle dyka upp. In kom maten och till min och Jonas stora glädje så var
fisken super god medans Sophie åt av Olivers tallrik. Fisken vi åt hette Cavala
vilket dom  översatte till häst så vi
undrade om vi ätit sjöhäst eller vad det nu var, det visade sig senare att det
var spansk makrill.

Efter att ha ätit en av dom dyrare luncherna i mitt
liv så hade det redan gått över de tre timmarna som turen skulle gå men
istället för att bege oss hem så åkte vi vidare till den blå lagunen som visade
sig vara helt tom på folk när vi kom dit, kan ha berått på att det börjat blåsa
en hel del på vägen dit. Men vi var ju naturligtvis tvungna att hoppa i det
turkosfärgade vattnet nu när vi ändå var där. Efter så blev det att åka in mot
Paraty igen vi skulle ha stannat på en ö till men den verkade kaptenen ha glömt
bort så det blev raka vägen in till stan. Hela turen hamnade på fem timmar, så
när vi väl var tillbaka på land så begav vi oss mot det underbara hotellet på
de fina vägarna för att duscha av oss allt salt.

På kvällen sen så blev det att ta oss ner mot
centrum igen för att hitta något att äta och fotografera den gamla och fina
staden. Maten blev något av ett problem då Oliver bestämt skulle ha hamburgare
till middag sagt och gjort så hittade vi en "sport pub" eller vad det
nu var och satte oss ner och hittade hamburgare på menyn och efter lite krångel
så hade vi beställt och allt var frid och fröjd. Men det skulle visa sig att
det är svårt att hitta riktiga hamburgare i Paraty. Efter att ha väntat ett tag
på maten så kom kyparen med våran dricka vi beställt och meddelar samtidigt att
humbugarna är slut så det blev till att resa sig upp och lämna bygget, vi
skulle ju ha hamburgare! Vidare till nästa ställe som nästan var öde när vi kom
in och dom skulle ha någon brasiliansk hamburgare men den var utan bröd, vid
det laget så var vi så hungriga så vi gick in ändå. Hamburgarna vi fick var
godare än vad de såg ut att vara men Oliver fick nöja sig med spagetti och
tomatsås. Efter maten så blev det ett varv på stan, i regnet, innan vi åkte hem
till det fantastiska hotellet för att sova. (
I den underbara sängen som hade stoppning gjord av en planka och en uppblåsbar
kudde. Sophies anm.)

Nästa dag vaknade jag till en blå himmel efter att
ha sovit under ett täcke som var 1 atom tjockt eller nått. (Täcken låg i hyllan bredvid sängen. Sophies anm..)Fick ligga och
vänta ett tag på att sjusovarna i det andra rummet skulle vakna så vi kunde gå
ner till frukosten som visade sig vara bland det värsta i hotellväg jag varit
med om, det luktade så illa inne i matsalen att jag nästan mådde illa.

Den här dagen hade vi tänkt gå ett varv på stan
medans det var ljust, vilket vi också gjorde, för att sedan ta bilen mot staden
Trindade några mil längre söderut.

Vägen till Trindade visade sig vara en liten
enfilig väg med först en uppförsbacke som får många skidbackar att bågna för
att sedan bära av nedför i samma branta lutning.

Väl framme så var klockan runt 12 så det blev att
beställa lunch bara vi installerat oss på stranden. Vi försökte beställa
hamburgare även här men fick till svar att dom inte serverade det just denna
dag så det fick bli kyckling istället. Så efter att ha badat i de riktigt stora
vågorna och vandrat längs stranden i några timmar så blev det dax att fara hem
mot S‑ão José dos Campos igen.

Vi tog inte samma väg hem som till Paraty utan vi
svängde av i Ubatuba mot Taubaté istället då Oliver hade somnat och inte skulle
bli åksjuk.

Vägen mot Taubate den krokigaste och brantaste
vägen jag någonsin åkt på, den slingrade sig uppåt i över 40min i 20km/h så
tillslut så hamnade vi i molnen. Det så nästan ut som någon film med regnskogen
och dimman. När vi väl kommit upp över krönet på berget så blev resten av resan
lugn förutom på ett helt underbart landskap att titta på igenom bilfönstret.

Christian

Sao Jose dos Camos den 21/11 -11

Tänk att man kan vara såååå dålig på att blogga så man inte skriver något på 3,5 månader. jag väntar bara på att det ska hända något som jag kan skriva om...

Tänker jag efter så har det ju hänt en del!

Oliver har börjat skolan. Och det går jättebra!

Jag har börjat på gym och går varje vardag som jag kan.

Jag har kört på en annan bil.

Vi har blivit påkörda av en som bor i en favela och hotade med pistol om vi ringde polisen.

Vi har haft till och från 110v i våra vattenkranar.

Min mamma,Mikael, Morbror och Lillan har varit här.

Vi har tillsammans med dem varit och upptäckt Rio de Janeiro.

Finns hur mycket som helst att skriva om och bilder att visa... Bara att inse att jag är för slö.

Jah då var det ett tag sen man skrev igen... Jag är verkligen usel på det här.

Kanske blir bättre nu när Oliver börjat skolan (idag), då har jag lite mer tid att skriva. Men just det jag ska ju plugga då med... Det är iaf ingen som ropar eller drar i mig på ca 3,5 timmar.

Idag har vi förövrigt bröllopsdag nummer 2, den kommer nog att firas med ett och annat grillspett på Golden... Svärmor och svåger får följa med, det är deras sista kväll här ikväll.

Imorgon eftermiddag åker de hem. Det har varit ett trevligt inslag att ha dem här... Oliver har varit överlycklig över att ha farmor här. det första han har gjort på mornarna är att väcka farmor. Tyvärr kunde inte farfar följa med hit då han var i Asien nån vecka innan de skulle åka och drog då på sig Sallmonella. han fick snällt följa läkarens order att stanna hemma och avbeställa sin biljett typ tre dagar innan de skulle åka! Trist! Men vi hoppas och tror att han kommer ner lite senare i år... Ingen skulle bli lyckligare än Oliver.

Idag var som sagt Olivers första skoldag och han skulle absolut inte gå...! Men efter ca 328 "Gå hem nu?" så insåg även han att han överlevt dagen. han lovade till och med fröken Miss Nani att han skulle komma tillbaka imorgon. De har apor och sköldpaddor på skolan så de tiddade vi på när det var som tristast på skolan...

I helgen som var skulle vi ha varit och tittat på Iguazu fallen (enormt område med vattenfall). Bokade på tisdagskvällen, men lite möda och stort besvär med tolk. Fick avbeställa på onsdagen för vi kommit på att vi inte ha vaccinerat oss mot Gula Febern som finns där. Tanken var att vi skulle bokat om till nåt annat då, men det visade sig att de tar nästan hälften av alla pengar typ 7000 för att boka om eller att avbeställa en resa så sent... Vi har skrivit ihop ett brev om att vi anser att de skulle ha informerat om en sådan sak men vi får väl se om vi får tillbaka nåt mer. Det skulle visst ta ca 15 dagar innan vi får veta och 30 dagar innan pengarna är tillbaks... Konstigt system...!

Så vi tog starnden i helgen istället, rättare sagt igår, men tyvärr var det inget toppenväder. ganska varmt(22) men ingen sol!

På vägen dit, mitt bland alla kurvor mötte vi en massa bilar som alla blinkade på oos så vi startade lyset och trodde det var det, men icke! Liten bit längre fram låg en bil på taket i vårt körfält... Polisen var på plats och det såg ut som om det var föraren som satt i gräset brevid. Jonas tyckte att bilen såg ut som en som kört om oss tidigare -på insidan, så det var väl inte omöjligt.

Lite längre fram stod en man i vägkanten och såg bekymmrat på en man som låg i gräset, det såg ut som han var död, men vad vet jag?

Kramar på er alla!

Okej,  nu var det ett tag sen...

Har hunnit med mycket, Oliver har blivit tre år, Jonas har blivit 31 år bland annat!

Resorna fram och tillbaka till Sverige gick bra. Oliver var superduktig hela tiden.

Flygvärdinnorna överöste honom med godis och kex.

Lite jetlag när vi kom ner igen men det var inte så farligt, då vi inte ens försökte att ställa om oss på de sex dagar vi var på svensk mark...

Första helgen tillbaka var vi och bowlade med lilleman,första gången för homon och han var faktiskt riktigt duktig. Jag däremot törs knappt säga att jag bara fick några poäng mer än honomn, då jag bowlat i klubb i typ tre år... Men här är skor, golv och kloten usla! Kloten är sämst, det går inte att hitta nåt som passar ens sådär. Sen om det är fler vid banan så tar de bara ett klot, det kan lika gärna vara mitt...

Men Oliver var lycklig!

Sen kom midsommar och vi ( Jonas, jag, Oliver och en jobbarkompis till Jonas, Erik) bestämde att vi skulle till ett hotell som heter "lilla sverige" (Piquena suecia) som ligger i bergen ca 20 mil här ifrån i en stad som heter Penedo. I Penedo ska det finnas en massa fina vattenfall att titta på.
På kvällen innan gjorde jag mig till och försökte baka en jordgubbstårta att ta med oss... Blä! Trodde i mitt stilla sinne att ingredienserna skulle vara de samma men inte...
På morgonen när vi skulle ge oss iväg vaknade Oliver med feber, inte mycket som tur var, vi åkte ändå... Vilken tur för febern låg ganska lågt hela dagen och han var pigg men förkyld.

Vädret var kanon, 26 grader, men hotellet vi siktat in oss på var fullt, men vi satte oss och tog en dricka där och kollade in julduken med svenska julsånger på en stund...

Checkade in på City Park Hotel och gav oss iväg för att titta på vattenfallen. Det tog en dryg timme att åka upp i bergen på en grusväg som var hålig som en ost... Om vattenfallen var fina? Vet ej såg inga... Det är torrperiod och det har inte regnat på ett tag. Men utsikten var fin! Vi fick ju se en kanonmysig bergsby...

Midsommardagen spenderade vi i området som heter "lilla finland". Oliver och jag hälsade på tomten i hans "Casa de Papai Noel". Oliver grät men ett par kort blev tagna. Febern var som bortblåst. Vi åkte en tur i ett tåg runt Penedo och fick då se ett fint vattenfall. Oliver togett par snabbdopp i hotellets pool innan vi slutligen åkte hemåt igen.

Igår var vi på bio och tittade på Bilar 2 "Carros 2". Den var bra men handlade väldigt mycket om Bärgarn eller Mater som han hette här. Skrattade ett par gången men inte på långa vägar lika många gånger som de som förtått vad de sagt... Kommer bli kul att se den på svenska eller engelska senare. Tror att Oliver var ganska nöjd iaf.

Ha det bra alla mina vänner i varma Sverige, här har det bara varit 10 grader idag...

Ny dag, nya möjligheter... Trevlig midsommar alla mina vänner!Idag ska vi åka och titta på massor av vattenfall i Penedo.

Men dagen kunde ha börjar bättre, Oliver har lite feber... Vi försöker ialla fall. Vi får väl åka hem i värsta fall...

Här kommer en bild på min nya frisyr , min lilla verkstadsarbetare         och på den äckligaste mask/larv/kryp jag hittills hittat här...

Eller hoppsan som de säger i Sverige!

Kom just på att jag raderade alla kommentarer och svaren jag skrivit, men nu kom jag på att alla kanske inte sett sina svar!? Om ni vill att jag svarar igen så skriv gärna en kommentar igen.

Idag är det nog den tristaste dagen i Brasilien, jag upplevt.

1. Pernilla har åkt hem, lämnade av henne på flygplatsen igår! (Tack för allt och alla fina bilder)

2. Internet funkar bara ibland.

3. Solen lyser med sin frånvaro.

4. Ensamt, tomt...

5. Blä, blä, blä...

Jag föreslog just för Oliver att vi skulle gå till lekparken?

- Är Pernilla då? frågade han.

- Hon har ju åkt hem, med flygplanet ju?

- Men hon ska ju med oss till lekparken!

- Det går ju inte, hon åkte hem till Jerry.

- Nä, hon är hos Patrik och morfar! Vi glömde åka hem!

- Vi får åka hem en annan dag.

- Ja tll Morfar, Mormor,Farfar och Farmor.

- Ska vi hälsa på på ditt dagis då, på Milo?

- Nä inte vara på dagis, vill vara hemma!